Seamasters 2017

Sju-åtta sekundmeter från syd brukar bli bra förhållande på Seamasters. Oftast blåser det mer på havet och jag fick rapport om på vindar uppåt 12 ms syd. Jonas Fager varnade för ett kallt och tufft rejs så på med neoprenbrallorna från Palm. Efter uppvärmningen funderade jag en aning på en extra lycratröja, kallt i vattnet och i vinden var det, vi har betydligt varmare här nere i Skåne. Men jag tänkte att det här rejset skall kroppen få jobba och vurpa tänker jag inte göra i det kalla vattnet.

Start,jag stod med Jonny och Lasse W och när pipan blåste någonstans i öster så drog vi iväg. Högt tempo som jag hängde med på ett tag men sen började jag tänka på resten av rejset så jag lugnade mig gick lite längre ut tillsammans med en V8 och Christer Sjölund från Finland som alltid är snabbare än mig. Hade ett tag tänkt att släppa dem också innan vändningen men såg två skis långt ute till höger som vi höll nästan jämn fart med och den ena var en toppåkare så jag pangade på och tänkte får väl vila sen. När vi närmade oss 5 km kom vändningen. Nu kände jag vart det barkade på denna tävlingen…

Första surfen helt fel linje men behövde vila, tog en till och sen var det slut på myssurfandet. 20 km hårt arbete var kvar, dock hade jag hopp om att vinkeln skulle bli bättre på vågorna som en prognos tydde. Det blev aldrig så förrän några km före Femöre.

Nu är jag inte fan av alltför enkla banor så detta passade mig som hand i handske, även om jag inte har den fysik som krävs en så lång sträcka så gillar jag det tekniska spelet mellan mig och vågorna. Jag vill mot kranarna i Oxelösund och vågorna vill skicka in mig i Bråviken. Vilken kamp! Härlig tuff kamp hela vägen med skärpta sinnen för att minimera felen. Dock kändes det som om jag kom för långt in hela tiden men när jag senare såg på webtrackingen så var jag en av de som legat längre ut.

Efter ett tag så var jag ensam, lika konstigt varje gång när vi är så många startande, såg en orange kille långt före mig som låg längre ut till höger. Gjorde en felaktig rundning runt en ö, gick innanför och han utanför sen var han nästan borta, några km senare hade han dragit lååångt in, ooh bad mistake.

3-4 km till mål… ser en gul prick långt där borta… vi närmar oss Femöre Huvud och jag ser några fler paddlare. Plötsligt har jag en kille framför mig mindre än en km och nu började stöket, hade ingen känsel i varken axlar eller triceps och tänkte vurpar jag nu kommer jag inte upp. Kör för fan, nu kan du ta någon placering. Ju närmare vi kom desto värre blev det eller bättre för mig kanske jag skall säga. Min CS Vault dansade fram genom vågorna som om hon varit med på finalen i Lets Dance! Kom inte ända fram men halverade avståndet till killen framför mig innan vi kom fram till Femöre. Lite nöjd med mig själv var jag allt efter Femörestöket. En km kvar och det gick nästan inte att paddla var tvungen att helt slå av ett tag tittade bakåt men såg ingen så jag tog det lungt. Men… Förnimmer någon rörelse där bak så jag fick fart på ekipaget igen och vågorna fortsatte faktiskt ända in i mål.

Rundade fem km som 20-21 tror jag och kom i mål på en 16:e plats med många kanoner efter mig som alltid slår mig annars. Några sekunder senare hör jag bakom mig ”Grattis Leffe”! ”Fan det är inte möjligt!” Fredrik Wangler kom i mål efter mig.  Det var Fredrik jag såg långt där ute efter starten och jag sa till mig själv att jag skall slå honom idag (som egentligen körde imponerande i en jäkligt rank Nelo, jag hade inte haft en chans om han kört i en CS Vault 😉 ), ett helt overkligt mål såklart men ibland så sammanfaller verklighet och fantasi…

Bästa förhållandena på länge, det är så sällan det sammanfaller med riktigt bra vindar och tävling, så vi som fick uppleva Seamasters 2017 skall känna oss priviligerade ;).

Inte tid att ta bilder…

#carbonology #vault