Otäcka tomtar på juldagspaddlingen.

Jag ger mig ner till stranden, men är inte ensam bakom mig går några tomtar som insisterade på att följa med. När kommer ner till stranden ser jag deras underliga farkoster, ehh skall ni hänga med ut i dem? De tjattrade och skrattade och var faktiskt lite skrämmande. Skall jag verkligen ge mig ut med dem. Det kändes inte som jag hade något val, jag och tre galna små varelser i … ja jag vet inte vad deras båtar kallas. Lätt soldis gör mig lite varm och jag går ut i vattnet och sätter mig till rätta. Tjattrandet bakom mig tystnar och blir till ett frenetiskt plaskande jag vänder mig om och får se blöta tomtar stående i sina båtar som skakar av sig vattnet som en katt för att sen bli torra som om de inte varit i vattnet alls. En rysning får mig att fundera igen på om jag skall ha dem nära mig överhuvudtaget. Vi paddlar söderut för en lite uppvärmning och för att se var de är bäst att paddla för en downvind. Hela tiden har jag tjatter och kiv bakom mig, en evig tävlan tomtarna emellan verkar det vara, kanske är de ganska lika oss människor ändå tänker jag. Vi bestämmer oss för att surfa vid Järnvägsmännens brygga. Där är svall så att vi kan få till tekniken, tomtarna blir som galna och surfar både liggande, sittande och stående på händer, nu hör jag att de skrattar för första gången, men kanske mest åt varandra, skadeglatt när någon druttar i vattnet.

 Finnlines stora RoRobåt glider förbi och jag pekar att vi drar norrut för att fånga svallet när det kommer in. Efter ett tag kan vi leka på vågorna från båten, men glädjen tar slut efter en stund. Vi drar iväg norrut och jag börjar få in ett monotont flyt i paddlingen, i mitt inre trummar en gammal technolåt febrilt… ”This is my church” försöker öka frekvensen och komma i takt med musiken…

” This is my church
This is where I heal my hurts

This is my church

This is where I heal my hurts

It’s a natural grace
Of watching young life shape
It’s in minor keys
Solutions and remedies
Enemies becoming friends
When bitterness ends

For tonight
God is a DJ”

Mantrat pumpar på och jag paddlar hårt för att kunna hänga med min inre melodi. ”

”  This is my church
This is where I heal my hurts

The sea is my God

 The sea is my God”

 Vi paddlar förbi Vikingstrand, Sofiero och närmar mig långa bryggan I Laröd, vänder utåt en bit för att få bättre svall på vägen hem. Tomtarna är runt mig och jag börjar undra om jag sett rätt, de verkar vara fler än innan. Men nu är jag för fokuserad för att orka räkna. Den äldste av dem paddlar upp jämsides med mig och tittar skrattande på mig för att på några ögonblick fara ifrån mig i en otrolig fart, han vänder sig om och tjattrar samtidigt som han sätter blicken i mig i ett elakt grin. En rysning far genom mig igen, va fan är detta, det känns inte bra. Jag vänder inåt några meter men får precis ett svall som jag känner jag kan ta. Två tre tag sen släpper min Vault och går in i surf, jag fortsätter att underhållspaddla henne, farten ökar och jag lägger mig parallellt med stranden i 45 grader på svallet… ”The sea is my God” jag har förflyttat mig en lång sträcka på en enda surf, längre än jag någonsin gjort tidigare. Ger mig utåt igen mot de galna små varelserna där ute, paddlar rakt emot dem för en stund, närmar mig skrattar till mot dem och vänder av för att finna nästa svall. Nu är vi alla jämsides och drar iväg på en snabb lång surf det skvätter, plaskar och skriks runt omkring mig. Lyckan rusar genom blodet och pulsen slår hårt, vattnet från paddeln fryser till is innan det landar smattrande mot backdäcket och mitt huvud.

 Tillbaka på stranden igen, trött och lite kall om fötterna, svetten rinner ner i ögonen och får mig att blinka bort det snabbt avkylda vattnet, vänder mig om och upptäcker att jag är ensam… Musiken kommer pumpande tillbaka I mina vener…

” This is my church
This is where I heal my hurts

The sea is my God”

Tomtespår... uoh lite spooky...

Juldagspaddling… vad som egentligen hände.

Tittade ut från min balkong det såg vindstilla ut för min grannes vimpel hängde slak längs stången, men ute på havet såg jag ganska kraftigt svall. Funderade inte så mycket på det utan gick ner och klädde på mig utrustningen.

Upp med Vaulten på axeln och en Religion Gna i handen traskade jag ner glad över att solen var skinande gul. Svänger ner mellan husen och där möter min blick höga vågor, stannade och tänkte shit hur skall detta gå. Surfkajaken kan jag inte gå hem och hämta den var nerplockad för upputsning och såld. Tja det är väl bara att gilla läget och köra. Det var ganska hård sjö mot stranden så jag valde att gå ut mellan bryggorna, det betydde 50 m padling i issörja. Aldrig gjort detta förr men det var stabilt och helt lugnt, lite oro ibland kände jag när rodret gick emot isklumpar. Första försöket gick åt pipan då kajaken vred sig i det hårda brytet utanför issörjan, helt omöjligt att rätta till, tillbaka in och på det igen. Hade inget annat val nu för det stod ett 20 tal juldagsflanörer och tittade på mig, och idag hade nästan alla kameror…  Ut igen och nu struntade jag i att vänta på de lägre vågorna utanför sörjan utan gav järnet genom brytet, vurpar jag så vurpar jag.  Men funderade lite på hur de skulle vara att simma i sörjan…

Det var första gången i Vaulten i hårda (+1,5 m)vågor, men det gick skitbra, en välbalanserad kajak är en väl balanserad kajak även när det är svårt. Någon långpaddling blev det inte utan jag fick nöja mig med hyfsat strandnära surfar. Men ooouh vilken maskin hon är, vig som Olga Korbut och efter andra försöket fick jag till långa fina surfar i vågor som närmare stranden var branta och brytande (så branta så at du kunde surfat med en surf/havskajak). Ingen broachning över huvud taget och hon satt som en smack i vågorna och jag kunde styra lite som jag ville. Lite nervöst var det att svänga runt där ute,  jag fick köra med mitt mantra ”jag kan inte vurpa så länge som jag har lite känsel kvar i fingrrana”… jo det hjälper… samtidigt som jag tryckte ner vader och rumpa hårt i däcket. Det blev några av de häftigaste surfskisurfar jag varit med om, det är bara i Klittmöller jag har surfat i hårdare vågor i en ski… kallt, ja men man blir varm om fingrarna till sist om man kör lite hårt. Jag kunde till och med traska runt i sörjan och plåta lite med mobilen efteråt… det finns inget kallt väder bara dåliga paddelkläder heter det ju ;-)…

Detta bildspel kräver JavaScript.

God Jul!

 

Carbonology Vault second opinion.

Jag går ner till ett vindstilla Öresund endast en svag bris känns i kylan.  Det stilla vattnet gör det lätt för mig att stiga i Vaulten. Sätter mig ner och får en mycket mer tryggare känsla än sist då jag tyckte hon var lite rankare än väntat. Carbonology Vault är 47 cm bred, men i vattenlinjen är den betydligt smalare. Nu är det upp till bevis för henne jag sa tidigare att det var den mest lättsurfade ski jag provat. Öresund ligger blankt, snett framför mig har jag en nedåtgående knallröd sol. Men det finns alltid svall från strömmar och båtar. Vinterpaddling i solnedgång är en speciell upplevelse, vattnet är klart och jag kan se botten långt där nere, vilken känsla! Ser en fraktbåt komma längre bort i soldiset ger mig av söderut mot den och hoppas på att den har så god fart att jag kan surfa på svallet. Ön Ven syns inte men längre söderut syns en febril aktivitet. En hägring skapad av sol, vatten och himmel, sjöfåglar far fram och tillbaka och ser ut som stolpar som flyttar sig över havet. Så annorlunda havet är idag mot sist jag var ute. Mina i början nedkylda fingrar börjar återfå värmen och jag kan öka tempot. Mot ”järnvägsmännens brygga” är det oftast ett fint svall så också idag, paddlar utåt så jag kan få en lång sträcka. Svänger runt och accelererar och det gör hon bra, Vault reagerar snabbt på både paddeldrag och roderkorrigeringar. Ökar tempot låter de två första vågorna passera under mig, nu känner jag att hon kommer att fastna. Även om jag får kämpa för att fånga svallet, fören reser sig, när hon planar ut klipper jag till med paddeln och efter tre drag är hon i surf. Nu är tempot högt och jag surfar in mot bryggan folk på promenaden stannar till förmodligen förundrade över hur en paddeldriven båt kan närma sig land så fort. Svallet är för lågt för att jag skall kunna sluta paddla. I min hand har den nya lätta vingen Religion Gna, det känns bra när frekvensen är så hög. Vrider av och lägger mig i 45 grader farten ökar och jag närmar mig land, ett par står på bryggan och undrar om jag skall dundra upp på land. Hela världen står stilla och det är bara jag, Vault och Gna. Lägger ut paddeln trycker hårt med högerfoten och lutar kajaken in i svängen och svänger ut igen… pulsen slår hårt och nu är jag i alla fall uppvärmd. Ser fraktbåten där ute och ger mig en bit ut för att vänta på att svallet skall komma in mot land vi kör båda norrut och efter ett tag kommer svaga svallvågor men det är inte riktigt rätt båt så det blir till att paddla…

Second opinion: Både Hein (Carbonology) och Rob Mosley har ju haft några fina vändor i Vaulten under veckan som gått. Den är snabbare än väntat och det kändes så för mig idag med. Initialstabiliteten är ok och jag tog nästan inga stödtag trots hård acceleration och paddling. Och den fastnar i vågor och svall som du knappt kan se om du inte sitter i en ski. Den är extremt lättmanövrerad, och det är en av de viktigaste egenskaperna en ski skall ha. Annars kan du inte förflytta dig mellan vågorna och fånga svallen. Det finns många bra skis på marknaden, och visst  jag har testat sådana som jag tycker är sådär också. Allt beror på vad du skall ha din skin till, skall man bara paddla plattvatten eller vill du ha en ski som kan användas i nästan alla förhållande. I Sydafrika har Vault verkligen fått ett varmt mottagande. Och nu vet jag att Vaulten kommer att bli en av mina favvisskis, men jag behöver säkert köra den mer för att kunna paddla den i hårdare väder.

några fler bilder från Portugal turen 3.

Foto och medverkande: Erik Norefors, Jesper Peterzen, Johan Linder, Lars Ström, Torbjörn Sallander och Leif Davidsson.

Album3

Detta bildspel kräver JavaScript.