Äntligen oväder!

Det har blåst en hel del i helgen, så det blev i alla fall vågor på 1 till max 1,5 m här utanför. Dessutom är Krokån full och riktigt fin att paddla, men jag fick ju välja så det blev surfning med Mysticen. Inte optimalt men det går att ha riktigt kul i de vågor som är branta, jag fick till en hel del fina surfar på lördagen, på söndagen blev det mest rollande såg att vågorna var ganska höga men när jag kom ut hade vädret lugnat sig…

Vi som är mycket ute på vattnet vet att juni och en bra bit in i juli är det blåsigt här nere på södra västkusten, vilket kan ställa till det för de som kör havskajakkurser men för den busige är det högsäsong. Nu är det bara att vänta på högtryck (väderförändringarna skapar vindar :-))och sändningen från Watertech för då skall det surfas på ”riktigt”.

En våg på 1,5 m kan te sig ganska mäktig i en liten kajak...

Goa vågor...

Provpaddling av Watertech Luzifer och 666

Kanske synd att kalla detta en test eftersom jag är helt oerfaren på surfkajaker, men under helgen fick jag lära mig skillnaden mellan olika kajaker så här kommer en provpaddlingstest. Att för första gången sätta sig i en surfkajak med över två meters vågor framför sig är lite pirrande, de känns annorlunda med sin platta botten, men du vänjer dig snart vid den karaktären. Om jag börjar med 666 som är en IC dvs. en kajak som är över 3 meter i längd. 666 är en fantastisk lätt kajak att komma överrens med jag testade den allra sist i helgen och blev överraskad över hur lätt den var att hantera. Dessutom kräver 666:an inte så branta vågor som en kort surfkajak, den är lite mer lik en havskajak,  så den passar både nybörjare och svenska förhållanden bra. Därmed inte sagt att en vanlig surfkajak inte passar svenska förhållanden, men det krävs en viss branthet på vågorna för att accelerera så vågskvalp funkar inte så bra, men som ni ser på någon av bilderna nedan så behövs det inte så höga vågor för att få fart på grejerna.  Luzifer då, ja efter en stapplande start så fick jag till det den 3.e dagen riktigt bra, hade fin kontroll och gav mig iväg även på de högsta vågorna (jojo en och annan vurpa blev det trots ”kontroll”). Skillnaden på en Luzifer och tex. en Mega Maverick (den enda jag känner till) är hur tänket med kanterna går. En Luzifer har rundare kanter framförallt i främre delen av kajaken, vilket gör att den inte hugger så lätt när du svänger och kantar. Den blir helt enkelt lättare att hantera och ger dig möjlighet att göra manövrarna i ett tidigare skede i din karriär. Under helgen fick jag se detta tydligt när en av deltagarna hade en Maverick och klarade inte av att skapa något alls under finalen utan flippade i nästan varje våg. Skillnaden mellan en Bandit och en Luzifer är att Bandit har skarpare kanter i aktern vilka också går längre fram och är en lite mer krävande båt. Den har också kapacitet för stora personer. Det tog mig några surfar att förstå Luzifern men under tredje dagens första pass fick jag en härlig aha känsla och kunde dra till med ordentligt häftiga långa sessioner och en hel del manövrar.

Det behövs inte så stora vågor för att få till fina surfar i en surfkajak.

Här nedan kan ni se skillnaden på kanterna på kajakerna, se text ovan för förklaring. Till vänster ser ni hur ”extrem” en Mega är i sin utformning. Bilden nederst visar att Banditen har en helt annorlunda form än Luzifer.

Portuguese Surfkayak & Waveski circuit 30-31 Mayo

 

Bruno Melo

För andra gången i rad vann Bruno Melo i sin nya Watertech Bandit. En imponerande kille på en bra bit över 190 som hanterar banditen med en aggresivitet som får kajaken att göra moves som ser omöjliga ut. Tvåa och trea kom Watertech Luzifers med André Pinto och António Palavra bakom paddeln. Filipe Bras i W-Waveski kom tvåa i waveski klassen. Hela helgen hade vi fina vågor och härlig stämning på stranden, lördagen avslutades med en delikat middag och ett beachparty som varade till…solen började skönjas i öster.

Bruno Melo in action.Bruno Melo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bruno Melo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Waveski surfer flyger högt.

 

 

 

Mega surfer.

Min första surf…

i en surfkajak. Vågor brukar ju inte se så stora ut från stranden, men när vi kom fram till Costa Novastranden utanför Aveiro så kan jag säga att det kändes. Ännu värre var det när jag kom i en helt ny båttyp som inte alls kändes som något annat jag suttit i. Men efter några små försök högt uppe på vågorna så släppte det lite och jag fick till den första surfen. Det accelererar enormt, en fantastisk känsla det drar på ordentligt och till slut kommer skummet och ökar på accelerationen ännu mer. Wow, jag var fast i detta direkt. Lite skrämd av de enorma krafterna fick jag den kvällen till två surfar. Andra dagen fortsatte med surfande hela dagen och jag började känna mig hemma i Luzifern. Och på tredje dagen!! kändes det som allt släppte, helt otrolig känsla att känna något så när kontroll. Många vurpor blev det dessa dagar och en några misslyckade rollar, vilket såklart ställer till besvär. Jag var där nere för att träffa männen bakom Watertechkajakerna Rui Calado och pedro Castro och såklart testa kajakerna. Det var även en av deltävlingarna i Portugisiska öppna mästerksapet. Mer om test och event i nästa inlägg.

Rui Calado

 

 

Pedro Castro

Lissabon

Lissabon har varit en plats som har haft en viss dragningskraft på mig väldigt länge, kanske mest för dess trånga gator och gamla byggnader. När jag vandrar i de trånga gränderna i Alfama är det svårt att känna storstadens stress. Här ser jag kvinnor stå och tala med varandra mellan balkongerna. Äldre och yngre sitter sysslolösa eller jobbande med något utanför dörrarna, människor möts och diskussioner om mopeder, mat och förmodligen politik uppstår. En äldre kvinna hukar sig ut genom sitt trånga fönster vilt gestikulerande, hennes unga vackra granne står mittemot på en fransk balkong och pekar hit och dit med armarna samtidigt ivrigt nickande mot den gamla kvinnan. Hon vill vara den äldre kvinnan till lags, det märks. Den äldre kvinnan hojtar till mig och pekar åt vilket håll jag skall gå för att komma till borgen, men jag skall inte dit utan håller mig här i gränderna.  Alfama är den äldsta delen av Lissabon, det mesta är byggt av Sarascenerna. Jag tittar ut på andra sidan av ”dalen” där ligger Bairro Alto. En spännande plats i alla fall nattetid med alla barer, klubbar och restauranger. Bairro Alto så slitet men ändå så vackert, om man nu kan säga det om gamla risiga hus nedklottrade med graffiti. Det känns nästan som att en extrem designer eller arkitekt har gjort alltihop, kanske till och med placerat ut de festande människorna på gatan. Människor sitter och äter ute på trottoaren eller inne i en modern designad restaurang, står inne i barerna eller hellre utanför för det är varmt inatt. Allt är ett virrvarr av sten, fönster, färger, kvinnor och män, unga tjejer och killar. En äldre kvinna öppnar sin port skakar av en duk med brödsmulor från ännu en sen middag med mannen, hon tittar ut på de festande. Alla är lite berusade, ingen är full alla är glada, inga bråk, någon slags gemenskap flyter genom hela området. In och ut genom barer och klubbar, jag hamnar på en tangobar blir uppdragen direkt av en vacker svart kvinna, tango, jag kan inte stegen men får en 10 sekunders snabbkurs och  jag faller snart in i Carlos Gardells rytmer, vem älskar inte tango? Går ut lite omtumlad, kamera och stativ känns tunga, klockan är två, skall jag ta fler bilder eller skall jag låta minnet få sitt…jag går hem från en helt vanlig tisdagsnatt i Bairro Alto.