Aterra Bloggen

Upplevelser på land och hav.

Posts Tagged ‘seamasters’

Seamasters 2017

Posted by aterrakayak på 23 augusti 2017

Sju-åtta sekundmeter från syd brukar bli bra förhållande på Seamasters. Oftast blåser det mer på havet och jag fick rapport om på vindar uppåt 12 ms syd. Jonas Fager varnade för ett kallt och tufft rejs så på med neoprenbrallorna från Palm. Efter uppvärmningen funderade jag en aning på en extra lycratröja, kallt i vattnet och i vinden var det, vi har betydligt varmare här nere i Skåne. Men jag tänkte att det här rejset skall kroppen få jobba och vurpa tänker jag inte göra i det kalla vattnet.

Start,jag stod med Jonny och Lasse W och när pipan blåste någonstans i öster så drog vi iväg. Högt tempo som jag hängde med på ett tag men sen började jag tänka på resten av rejset så jag lugnade mig gick lite längre ut tillsammans med en V8 och Christer Sjölund från Finland som alltid är snabbare än mig. Hade ett tag tänkt att släppa dem också innan vändningen men såg två skis långt ute till höger som vi höll nästan jämn fart med och den ena var en toppåkare så jag pangade på och tänkte får väl vila sen. När vi närmade oss 5 km kom vändningen. Nu kände jag vart det barkade på denna tävlingen…

Första surfen helt fel linje men behövde vila, tog en till och sen var det slut på myssurfandet. 20 km hårt arbete var kvar, dock hade jag hopp om att vinkeln skulle bli bättre på vågorna som en prognos tydde. Det blev aldrig så förrän några km före Femöre.

Nu är jag inte fan av alltför enkla banor så detta passade mig som hand i handske, även om jag inte har den fysik som krävs en så lång sträcka så gillar jag det tekniska spelet mellan mig och vågorna. Jag vill mot kranarna i Oxelösund och vågorna vill skicka in mig i Bråviken. Vilken kamp! Härlig tuff kamp hela vägen med skärpta sinnen för att minimera felen. Dock kändes det som om jag kom för långt in hela tiden men när jag senare såg på webtrackingen så var jag en av de som legat längre ut.

Efter ett tag så var jag ensam, lika konstigt varje gång när vi är så många startande, såg en orange kille långt före mig som låg längre ut till höger. Gjorde en felaktig rundning runt en ö, gick innanför och han utanför sen var han nästan borta, några km senare hade han dragit lååångt in, ooh bad mistake.

3-4 km till mål… ser en gul prick långt där borta… vi närmar oss Femöre Huvud och jag ser några fler paddlare. Plötsligt har jag en kille framför mig mindre än en km och nu började stöket, hade ingen känsel i varken axlar eller triceps och tänkte vurpar jag nu kommer jag inte upp. Kör för fan, nu kan du ta någon placering. Ju närmare vi kom desto värre blev det eller bättre för mig kanske jag skall säga. Min CS Vault dansade fram genom vågorna som om hon varit med på finalen i Lets Dance! Kom inte ända fram men halverade avståndet till killen framför mig innan vi kom fram till Femöre. Lite nöjd med mig själv var jag allt efter Femörestöket. En km kvar och det gick nästan inte att paddla var tvungen att helt slå av ett tag tittade bakåt men såg ingen så jag tog det lungt. Men… Förnimmer någon rörelse där bak så jag fick fart på ekipaget igen och vågorna fortsatte faktiskt ända in i mål.

Rundade fem km som 20-21 tror jag och kom i mål på en 16:e plats med många kanoner efter mig som alltid slår mig annars. Några sekunder senare hör jag bakom mig ”Grattis Leffe”! ”Fan det är inte möjligt!” Fredrik Wangler kom i mål efter mig.  Det var Fredrik jag såg långt där ute efter starten och jag sa till mig själv att jag skall slå honom idag (som egentligen körde imponerande i en jäkligt rank Nelo, jag hade inte haft en chans om han kört i en CS Vault 😉 ), ett helt overkligt mål såklart men ibland så sammanfaller verklighet och fantasi…

Bästa förhållandena på länge, det är så sällan det sammanfaller med riktigt bra vindar och tävling, så vi som fick uppleva Seamasters 2017 skall känna oss priviligerade ;).

Inte tid att ta bilder…

#carbonology #vault

Annonser

Posted in Paddlat/Upplevt | Taggad: , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Emil the Champ och Carbonology weekend på Seamatsers.

Posted by aterrakayak på 22 augusti 2016

Ännu en gång har vår teampaddlare Emil Torstensson i sin Carbonology Pulse visat var skåpet skall stå. Det blev ett stenhårt Seamasters på helt platt vatten. Det fyra första kom i mål inom en halv minut. Tufft kört av alla och Emil visar att han inte bara är snabb utan har förmågan att tänka rätt när det gäller. Joep van Bakel blev tvåa, Magnus Sivenbrandt trea och Martin Nordstrand imponerade med en fjärde plats. Loppet var 20 km och Emils tid var 1.34.14 imponerande fart. Hanna Höij vann tjejklasen med Emma Levemyr som tvåa.

Min egen tid räckte till en 35:e plats 25 minuter efter. Helt jäkla platt var det hela vägen som tur var hade jag åkt SS2 med Emil dagen innan och lärt mig lite våghängsteknik. Starten gick sådär bra, kämpar med att ta det lite lugnare i starten men Emma stod vid sidan om mig så det var bara att köra. Gjorde en lite miss och Emma drog iväg en båtlängd och Evy dök upp vid min sida, fasen vad hon körde på, jag hade svårt att hålla mig kvar vid hennes sida. Men Evy fick släppa och jag kämpade på för att försöka hänga med Emma och hennes grupp. När gruppen senare började mata på  för att komma ifatt framförvarande gäng så blev det för tufft för mig också. Låg på 176 i puls några kilometer och kände att det inte kommer att hålla. Släppte det hela men kom ifatt en NK Storm igen och låg bakom honom ett tag, fick ner pulsen och kände att vi började tappa för mycket så jag drog på igen och sa till killen att hänga på bak. Kämpade mig närmare Emmas gäng igen men killen bakom släppte och Arne Quappen kom upp jämsides istället. Tyvärr missuppfattade jag honom och la mig bakom när han egentligen ville att vi skulle närma oss gänget där framme. Tror det hade gått om vi fortsatt men det hade inte hållit ända in i mål för mig. Började få ont i axelmuskeln (mjölksyra) och nu blev vi upphämtade av Pedro och Henrik. Bakifrån kom en för dagen urstark Jonas Sääv i en Carbonology Boost som fick dra oss en stor del av tiden. Vi fem körde tillsammans ända fram till det var en-två km kvar då jag inte längre hade kontroll på mina muskler. Var tvungen att stanna och skaka av mig lite några gånger för att ta mig sista biten i mål, tur det blev en anings våghjälp sista biten.

Det blev 20 km våghängande och dragande och kan väl bara konstatera att jag både tycker det var kul samtidigt som jag hatade smärtan de sista 10 km. Det är noll action och bara tungt slit och det är inte min grej till hundra procent. Var på väg att släppa redan vid 10 km men tanken på att smärtan är den samma när man paddlar sakta fick mig att fortsätta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagen innan hade vi kört SS2 SM, jag körde med Emil och tyvärr fick vi trots (och inför tävlingen körde i samma klubb) att vi är ursvenskar sedan generationer inte vara med då vi kört för olika klubbar under SM. Kvar var då 5 ekipage som skulle köra SM, med dem ett mixat par och en tjej besättning. Förmodligen om någon skulle lusläst reglerna så skulle det väl bara bli tre ekipage kvar. Kan inte riktigt förstå att man inte försöker se till så att alla kan tävla om man nu vill ha igång detta med SS2. Rena dumheter, trams och paragrafrytteri faller inte i god jord hos denne man. Skall man bygga upp en sport/klass så måste man för det första ta till vara på det material som finns både när det gäller skis och paddlare. Aterra har tjatat i några år om att få igång en SS2 klass men tyvärr så var det väl spiken i kistan direkt för klassen innan det ens har börjat. Synd för det är jäkligt kul att paddla SS2.

small

Foto Andreas Alvehus

Hur gick loppet då. Jäkligt bra! Vi hade full koll på de två framför oss och det kändes som att vi hade chans att ta dem. Om inte jag hade hetsat Emil att köra lite väl tight runt en kobbe så hade vi med lite jävlar anamma blivit tvåa(trea i tävlingen). Vi körde på grund och jag fick hoppa av och rätta till rodret. När jag väl klantat mig färdigt och vi kunde köra, så kunde vi köra på för fullt igen och i alla fall ta tillbaka en placering (SM 3:an). Kul race var det och kul att få fightas med några av de riktigt duktiga surfskikillarna.

Vann gjorde Joep och Paul och tvåa blev de nykorade SM mästarna Isak och Nils för dagen körandes i team Aterra i en Carbonology Zest SS2, vilket även vi och vinnarna gjorde. Jäklar vad beröm den maskinen fick i helgen!

Årets Seamasters var nog historiens vackraste tävling med en platt sjö och magisk dimma som förstärkte naturen.

Väldigt väl arrangerad tävling och resultaten hade vi alla på mailen redan innan vi hunnit åka hem. Snyggt jobbat OKK!

1 Torstensson Emil MSS1 00:37:30 01:34:14
2 Van Bakel Joep MSS1 00:37:34 01:34:15
3 Sivebrant Magnus MSS1 00:37:33 01:34:48
4 Nordstrand Martin MSS1 00:37:28 01:34:49
5 Burkhardt Steffen MSS1 00:37:30 01:36:28
6 Karls Tommy MSS1 00:37:31 01:37:00
7 Toresson Nils MSS1 00:37:37 01:38:58
8 Rosenquist Paul MSS1 00:37:35 01:39:18
9 Chwieros Maciej MSS1 00:38:53 01:40:20
10 Weslien Elis MSS1 00:40:38 01:43:10
11 Forsberg Isak MSS1 00:38:54 01:43:21
12 Lindén Pär MSS1 00:39:56 01:45:45
13 Ström Ola MSS1 00:41:06 01:45:46
14 Ericsson Lars MSS1 00:41:06 01:46:04
15 Stenberg Johan MSS1 00:42:08 01:48:30
16 Höij Hanna WSS1 00:42:08 01:48:32
17 Svensson Patric MSS1 00:42:09 01:50:22
18 Wangler Fredrik MSS1 00:42:09 01:50:43
19 Ericsson Christian MSS1 00:42:51 01:52:20
20 Hukkanen Johannes MSS1 00:42:34 01:52:25
21 Torstensson Jonny MSS1 00:42:52 01:53:04
22 Svensson Nils MSS1 00:43:18 01:53:10
23 Levemyr Emma WSS1 00:44:31 01:53:26
24 Nilsson Filip MSS1 00:44:30 01:53:30
25 Stén Hans MSS1 00:44:43 01:55:03
26 Landenstad Philip MSS1 00:44:21 01:55:42
27 Mathisen Andreas MSS1 00:43:19 01:56:26
28 Lindgren Håkan MSS1 00:44:33 01:56:34
29 Holm Richard MSS1 00:44:17 01:58:05
30 Egnell Henrik MSS1 00:45:37 01:58:39
31 Pontes Pedro MSS1 00:45:34 01:58:43
32 Quappen Arne MSS1 00:45:31 01:58:48
33 Sääv Jonas MSS1 00:45:42 01:58:51
34 Berglund Jan MSS1 00:47:15 01:59:37
35 Davidsson Leif MSS1 00:45:39 01:59:50
36 Röjgård Mats MSS1 00:47:17 02:01:03
37 Novella Alexander MSS1 00:46:24 02:01:09
38 Heintz Lasse MSS1 00:47:12 02:04:00
39 Lantz Evy WSS1 00:47:04 02:04:03
40 Holm Christina WSS1 00:47:22 02:05:41
41 Bergman FredrikssoAngneta WSS1 00:50:23 02:07:07
42 Johansson Camilla WSS1 00:50:24 02:07:10
43 Strand Torbjörn MSS1 00:50:28 02:09:34
44 Näslund Hanna WSS1 00:47:11 02:09:40
45 Egnell Eva WSS1 00:50:26 02:10:30
46 Schjölin Mano MSS1 00:50:27 02:11:44
47 Borg Sofia WSS1 00:50:22 02:12:55
48 Barne Olle MSS1 00:42:03 02:16:25
49 Bergström Martin MSS1 00:50:31 02:16:35
50 Wesley Sven OC1 00:51:48 02:17:49

Posted in Uncategorized | Taggad: , , , , , , , | Leave a Comment »

Esteban Medina kommer till Seamasters

Posted by aterrakayak på 14 augusti 2015

Esteban ”The Machine” Medina kommer till Seamasters för andra året i rad. Esteban ingår i Aterras Carbonology team. I år kommer han som i fjor köra en Carbonology Pulse. Tävlingen kommer förmodligen bli en av det tuffaste någonsin i Sverige med flera superstarka namn i toppen. Esteban får fightas med Dawid Mocke från Sydafrika och våra egna topkillar. Tommy, Martin, Paul som säkert också får fightas med Emil, Ola, Johan och några till.

Team Carbonology/Aterra på Seamasters:

  • Eva Egnell Vault
  • Esteban Medina Pulse
  • Emil Torstensson Pulse
  • Johnny Torstensson Vault
  • Johan Skärskog NK Nitro
  • Jörgen Kard Vault
  • Leif Davidsson Vault

XX2O9046

Posted in Häng med!!! | Taggad: , | Leave a Comment »

Gran Canaria big day one…

Posted by aterrakayak på 25 februari 2015

First great day in Las Palmas!

XX2O8972

 

This morning we started the course/camp with a technique session with Esteban. Very good session with Esteban in the boat so he had a good view of us all. For the afternoon we decided to go for a downwind session. As we should have the safetyboat i decided to go with Sara who was captain for some photographing. The waves were very big and yes it was pretty tough to sit in the boat to. And a bit scary before i got use to it, Sara handled the boat very carefully so after a while it was ok. And offcourse i got really seasick in the end. Amazing to sit in the boat and look at the others, a very cool experience. Also impressing to see the participants handle the SS2 skis so well in the backseat of the skis.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Posted in Paddlat/Upplevt | Taggad: , , , , , , , , , , , , , , | Leave a Comment »

Seamaster 2014

Posted by aterrakayak på 26 augusti 2014

  • Esteban Ojeda vann Seamasters 2014 i en Carbonology Pulse.
  • Danny Hallmén och Jacob Holst vann SS2 i en Carbonology Blast.
  • Hein van Rooyen körde in på en tredje plats i fjor i en Carbonology Flash.

Själv har jag såklart inget med toppresultaten att göra. Men i år släppte det rejält…

Esteban Alberto5

Uppladdningen har i år varit superdålig, paddlar kanske en-två ggr i veckan. Men jag har valt detta upplägg då fjolårets stresstränande gav mer negativ effekt, det går inte att jobba 10-14 timmar varje dag och sen lägga på tre fyra träningspass med kvalité i veckan. Bättre då att ta det lite lugnare och träna när det känns rätt tidsmässigt, vilket nog var rätt upplägg. Redan i Kalmar när jag bara hade tre pass i kroppen kändes det som jag var starkare än någonsin. De senaste två veckorna har jag hunnit med tre pass, tre dåliga pass, kände mig slö och hängig (läs lat och ointresserad). Tänkte att det löser sig nog ändå och drömde om hårda vindar, höga vågor och medpaddlare som låg och simmade i Östersjöns vatten. I fredags drog jag iväg till Danmark för att köra clinics på ett superhäftigt outdoorevent. Mycket trevligt även om nästan ingen vet vad en surfski är i Danmark, tyvärr kunde jag inte vara där på söndagen då de körde ett oceanrace där det var ca 10 st surfskideltagare. Sporten växer i Danmark men de är där vi var för typ 7 år sedan.

Nåväl kom såklart alldeles för sent till hotellet i Danmark och den så viktiga sömnen två dagar innan rejs blev väl sådär. På vägen hem från DK ringde Karolina och sa att hon ville åka med upp till Seamasters, lite lätt försenade kom vi iväg och det blev såklart sent i säng natten mot söndagen med. Men 5 timmar rätt bra sömn är väl ok ändå. Lite yrslig var man väl men en stadig frukost får oftast liv i mig. Vi stressade iväg till OKK och ännu mera stress med lastning och avlastning av skis som skall med eller inte. Kände ett tag att det här är inte bra Mr Davidsson, med andan i halsen kastade jag mig in i bussen och tänkte fan nu måste jag chilla hela vägen.

Framme på den fantastiskt vackra startplatsen. Nu kändes allt bra, gott om tid till prat och avslappning. Något så när i alla fall. Karen, Esteban och Alberto fick sina skis och kunde börja preppa dem. Min låda var raceready sedan dagen innan. Som gammal motocrossåkare så går jag alltid igenom prylarna innan ett rejs eller en träning, där ute när man är ensam måste man veta att allt funkar.

Skepparmöte (som vanligt alldeles för tätt på starten, de bör ligga en timme före start, hoppas det nu kan ändras till nästa år när det är nya arrangörer). Bra och informativt av rutinerade Jonas Fager. För en gångs skull var det också tyst när tävlingsledaren pratade 😉. Jag var väl förberedd denna gången men det var en del som inte kommit ut när det var 5 min kvar.

En minut kvar till start !

Jag var bra uppvärmd, men det kändes inte alls bra på uppvärmningen, kände mig svag och kraftlös men jag tänkte bort det när jag ställde upp på startlinjen. Stod längst till höger med bara Erik W på min högra sida(misstag 1, min tanke var att dra ut åt höger för att så snabbt som möjligt fånga den lilla vind som fanns, Zesten som alla CS skis är grym på att surfa på minimala vågor, men de var alldeles för långsamma så det var meningslöst). Till vänster om mig fanns startsnabbe Einar Kerschow. Pang och så iväg, Einar som skjuten ur en kanon jag var lite sen men kom iväg jäkligt bra ändå. Älskar att starta hårt, rätt eller fel skiter jag i bara jag har kul. Nu är det bara 24 km till mål tänkte jag och hängde på alla andra. Kollade pulsen efter någon minut, fortfarande ok, körde på, kollade hastigheten och såg att jag låg på tolv tretton km/h. Stop det där håller inte sa jag till mig själv, jag började också närma mig bättre paddlare och insåg att de var hög tid att dra ner på tempot. Kände mig stark och tänkte ändå för en sekund eller två att ”fan skall jag ösa på mer”. Men gick ner till 11-12 km/h, även det för högt för mig egentligen. Efter ett tag så kom jag som alla andra in i ett tempo som passade, även om jag trodde det var väl högt. Efter halva sträckan fram till WP1 kändes det ok dock.

Många paddlare låg på våg, vilket ju enligt reglerna inte är tillåtet (oklart om det är tillåtet eller ej men under rejs och i skrivande stund var det min vetskap att det var otillåtet), jag hade en envis paddlare bakom mig som vägrade att släppa. Efter ett tag gick jag också in i klungan, med mitt släp. Körde lite fram och tillbaka la mig även jag i våg för några sekunder. Körde fram till Evy och låg jämte henne ett tag. Vi sa inget till varandra men vi tänkte nog båda samma sak ” idag skall du få slita hårt för att köra ifrån mig”. Hela tiden under min rundvandring i klungan hade jag min släpvagn bakom mig. När det var en tredjedel kvar innan wp1 tyckte jag att det var hans tur att dra och saktade ner till 10 inget hände så jag saktade ner ytterligare till 8-9 och körde riktigt sakta ett tag men inte fan stack han eller hon fram nosen. Ok skit i honom tänkte jag och körde på igen. Någon minut senare kom det ett svall snett bakifrån pang och jag satt i vågen och åkte iväg i en kort men skön surf. Nu var släpet borta för resten av tävlingen.

Jag vill köra mitt eget rejs och vill inte känna att jag fått hjälp av någon annan, kanske är det en dum inställning, det fanns massor av paddlare att ligga bakom. Och eftersom ”alla” låg på våg kunde jag såklart också gjort det. Men fan det är roligare att slita.

WP1 några hundra meter innan, jag börjar köra om och känner mig stark. Äntligen anas lite vågor. Vid punkten kör jag om tre stycken då jag håller helt innerspår. Nära nära skäret där det var skitfina vågor. Det är bara Hans Sten som hänger på efter mig och snart kör om mig, jag har honom före mig i tio km. Tror jag tjänar 10-20 meter på att våga ta innerspår, helt gratis var det också. Hela tiden hinner jag ifatt paddlare några drar iväg igen då de får en surf när jag missar. Men de plockar jag i nästa surf. Karin S kom upp och tog en placering som jag återtog annars var där ingen som lyckades komma ifatt vad jag kunde se. Jag närmade mig hela tiden paddlare, tvingade mig själv att ta det lugnt och satsa på flyt istället för att plocka placeringar. Fånga vindvåg, kasta sig ner in en svallvåg, skråsurfa utåt. Zesten är otrolig bra på detta, det är bara att kasta ner henne i djupet och dra på hon fångar vågen på ett paddeldrag sen är det bara att ösa på. Däremellan gällde det att hitta de minimala vågor som faktiskt gick snett utåt från mål, allt för att bygga höjd. Ville dock varken komma för långt ut eller in. Börjar kunna banan och försökte hålla så rak kurs som möjligt. Köra ifatt, surfa inåt land, köra om,skråsurfa så länge det gick, fånga småvågor utåt. Det var så jag körde om de flesta kan jag avslöja. Hela tiden superkoncentrerad på vågorna och riktningen.

-10 km kvar. Hans Steen är borta såg honom dra utåt tror jag sen försvann han. Är säker på att han dragit ifrån mig. Längre fram ser jag två paddlare långt till höger om mig. Det blir tuffare och tuffare att komma ifatt. Jag får ett bra parti och kommer ifatt en bit. Ligger där några minuter och de börjar dra ifrån igen, jag har nu en period av slöpaddlande (misstag 2, perioden visar sig vara alldeles för lång när jag tittar i gps-resultatet efteråt), njuter av surfarna glömmer allt runt mig, kämpar inte för att fånga vågor. Tittar utåt igen och de har dragit ifrån mig och är långt före. Fan skärp dig nu! Är lite kall och bestämmer mig för att köra på igen. Kanske kan jag hinna ifatt innan mål. Tor är på min sida och det blir bättre och bättre. Jag börjar jobba igen, finlirar när jag kan och sliter till mig vågor när jag känner att det kan löna sig. Gör bara ett misstag och jobbar för mycket på en våg som jag inte får. Blir förbannad och skriker ut ”din dumma jävla soppaddlare skärp dig för faaaan”.

Ångar på kommer ifatt, närmare och närmare. Den ena killen kör om sin antagonist och jag tar honom också de ligger tätt ihop jag ligger en bra bit längre in deras tempo dras ner av varandra och när jag nästa gång tittar åt höger är de borta. Den hittils tuffaste matchen är avklarad. Nu är det bara att köra på till målet, ensam, ensam på havet. Känner mig fortfarande stark och känner att jag måste hålla upp tempot, killen i beiga flytvästen verkar ha tempot uppe. Ser paddlare långt där framme.

5 km kvar ”fan det här går bra”. Kör på hårt leker njuter har jävligt kul även om jag är trött får skitlånga runs och bara matar på. Jag skall fan vara helt jävla slut när jag kommer fram tänker jag. Vet inte hur lång banan är så jag börjar fundera på om jag kan komma in på två timmar. I några minuter tappar jag känslan för balansen men vägrar att ta stödtag, dricker lite mer skakar på huvudet, kämpar, tänker, det hjälpte, kör på igen.

Vad i helvete! Det ligger plötsligt tre paddlare snett ute till höger som jag kört ifatt. Hur fan gick detta till, ser att en kille har problem och nu är det nära mål. Ger allt och jag närmar mig helt galet snabbt. Någon av dem har perfekt spår in i mål jag ligger lite för långt in. Jag ger fan i att starta rakt i vågorn sliter mig till sneda starter och får fina skråsurfar. Det lönar sig. Nästan ifatt, tappar en surf, ser den finaste vågen av alla glida iväg framför mig. Kämpar på att plocka fler, är nära nu, sliter drar. Vattnet är i uppror. Jag ändrar kurs. Rakt in mot mål laddar på för fullt fångar små surfar i det stalpiga vattnet. Nära nära. Får en längre surf som jag hoppas skall ta mig hela vägen in men vågorna är för röriga. Den första killen går i mål, de andra två har bättre spår, nästa kille går i mål. Den tredje killen (som såg så grymt duktig ut på uppvärmningen) kör i mål samtidigt som jag. Han kom en sekund före.

Killen i beiga flytvästen som jag kört om tidigare har legat i hasorna på mig hela tiden, och kommer i mål direkt efter mig, Hans Steen likaså visar det sig. Puh…

Vilken superhärlig avslutning! Tack alla medtävlare!

Tid 1.09.24

GPS spår för den som vill spionera.

Esteban Alberto1

Posted in Paddlat/Upplevt | Taggad: , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Leave a Comment »