Härlig surf tisdag 21/7

Med ca 10 m/s fick vi en riktigt häftig surfdag. Vi var sex st som hittade många fina vågor. Kul att bröderna Wede dök upp och Anders gjorde oss också sällskap i en hyrd Scud från Eskapader. Det var riktigt gott att känna kraften från vågorna och nu börjar rollen sitta oavsett hur jag vurpar så nu utmanar jag allt vad det går. Det var riktigt hårt med 10 m/s och kroppen fick sig en rejäl genomkörare igår, känns skönt idag :-).

Ibland är det upp och ner.

Håkan får till en låååång surf.

Och ibland blir man av med sin kajak.

Hmmm är detta verkligen i Sverige.

Jocke stilsurfar.

Krokån i sommarregn

Vi har en bra sommar, i alla fall för oss som vill paddla fors och surfa. Det var riktigt bra i fredags både i Kvarnfallet och Flammafallet.

Micke kör first descent….fast jag tror att möllarens käring var före i en urgröpt stock…

Kände på mig att jag skulle vurpa och tänkte…lika bra att hålla andan direkt…

Flammafallet var riktigt juste med bra fart i vattnet. Underbart är kort som de säger.

Vi börjar misstänka att Håkan kör med vikter i sin Smoothy, den går jäkligt lågt, tror han har varit hos Clifford och fått rådet att ha ballast i kajaken (gammalt fint VKV råd till folk som köpt fel kajak).

Surf Imorgon

Vi fick en härlig lördags eftermiddag, med många leenden, det blåste bara max 8-9 m/s och ändå hade vi vågor som var runt 1,5 m när det var som mest. Tyvärr lugnade det sig på eftermiddagen och vågorna minskade.

Soca River Slovenia

Klockan är fyra på morgonen när vi kör över Socafloden för första gången. Vi stannar i det lätta regnet går ur bilen och tittar ner. Där nere är hon, grön vacker och inbjudande. Vädret är skit men vi känner oss lyckliga som är här efter fjorton timmars körning. Det flöt på bra till vi kom till Österrike, kraftiga regn saktade ner farten. Vi hade nu kört 1,5 timme över berget till Socadalen, extremt jobbig väg t.o.m. med för mig som älskar kurvor. Efter en halvtimmes körning till så fick vi se den gröna Socadalen, vi letar febrilt efter Kamp Liza till sist ger vi upp och smäller upp tältet på Kamp Tony, förmodligen döpt efter pappa Prijon som bor och kommer därifrån. Med mig har jag Jonathan Öhrling, som visar vara sig en fena på detta med forskajak (dessutom är han en duktig Kajakevent medarbetare), forsutbildad i England, och raft och paddelguide i Kenya med många timmar i kajaken. Vi väcktes av Micke Gullvert som undrade var vi höll hus, kamp Liza låg bara 100 m ifrån oss visade det sig. Vi var trötta så vi hängde inte på resten av gänget utan höll oss till campingen, men Soca låg bara 50 m ifrån oss och nedanför oss hade vi en 2-3 sträcka som jag frekventerade flitigt under dagen. Jonathan var väl sådär inspirerad av min entusiasm i denna för honom lite gäspiga fors. 

Dag två började vi med en lite för lätt sträcka Cezsoca, men det uppvägdes av den vackra naturen därefter körde vi Koritnica sträckan, en 3-4:a. Första delen avslutas med en gorge (eller en kanjon som vi säger som inte kan forsspråket ;-)). Väldigt häftig upplevelse där det blir endast runt en meter brett i slutet. Jag och Håkan laddade rejält för att klara den och var lyckliga som forspaddlare när vi kom ur. En mycket fin sträcka tyvärr fick jag senare simma en lååång bit och missade en del roligheter. Därefter körde vi nedre Vodenca, otroligt vackert, det var svårt att tro att det var verkligt och inte någon Disneyland snubbe som varit där och byggt och mixtrat med träd och småfall. Denna sträckan avslutas med ”trappan” en 2-300 m lång bred vågupplevelse med rejäla vågor i slutet.

Tredje dagen tog jag lite paus och åkte runt för att fotografera, hamnade bl.a.  i Most na Soci, en fin liten by bara 4 mil ifrån Soca. Men för att hålla formen tog jag ett kvällspass ”himmavid” campingen.

 Fjärde och sista paddeldagen var det dags för de lite större besluten, en lite svårare 3-4:a väntade mig. Vi började lite lättare med Srpenica1 som är en 2-3:a. Därefter rekning på Srpenica2 och det såg krångligt och svårt ut. Men det kom ett gäng paddlare när vi rekade och de såg ut att ha en ganska lätt resa så det var väl bara att bränna på med hjärtat i halsgropen. Jag hade Jonathan med mig som guide, fast allt han gör ser lät ut.

I alla fall kom vi igenom till sista forsen då vi fick gå in i bakvatten för att reka. Men jag klantade till det och vurpade på slätvatten, en snabb t-räddning av Jonathan fick upp mig igen, rakt in i forsen utan kontroll och paddeln på fel håll ohaa…han knappt reagera innan jag var ute igen. Wow vilken avslutning!

 Sista sträckan för dagen Trnovo eller slalombanan hoppade jag över, en svår 4:a, dagen innan hade jag lite funderingar att köra men det ligger en tuff 5:a efter och ett misstag kan vara ödesdigert. 5:an kallas ibland för syfon valley. Vi rekade den kvällen innan och den är mycket svår med mycket sidoförflyttningar och trånga passager.

 En intensiv och kort vecka var till enda, en fin upplevelse att ta med sig och vi hade trevligt sällskap av entusiastiska Håkan och Therese och Eskapader gänget, dessutom träffade vi Mats Johansson, David Levrén och hans tjej Karin. Tack alla för trevligt umgänge i och utanför forsen.

 Resan var lite av en rekningsresa, och vi kommer att planera en kursresa dit nästa år om alla planer går i lås. Soca med dess omgivningar är fantastiskt vackra och det finns en hel del att göra förutom att paddla fors, både för äventyraren och livsnjutaren. Byn lever i princip på forspaddling och har två högsäsonger. Vi var nu här i mellansäsongen.

 

Bloggar om Socaresan

http://forspaddlingsyd.kajakevent.se

http://www.jonathanohrling.blogspot.com/

 

 

 

 

Syfon Valley

Most na Soci

Hotell i Tyskland

En tvättäkta turist mitt i skogen…

Soca River Map